understimulerad

satt på ktb och läste i boken om etnicitet. kom på mig själv med att, när jag läste ordet "en", tänka "en öl" och sen helt automatiskt i hjärnan fortsätta rytmiskt "...två öl, tre öl, fyra öl" och liksom gunga i takt.

random onsdagssamtal

- det finns ingen empiri på det.
- nej, det är något man postulerar.
- frågan är hur vi ska kunna komma till konsensus vad gäller produktionspilarna.

oinspiration ftl

vet inte vad jag tänkte när jag ändrade färg på bloggen. typ "leave the dark me behind och go mesgrön"? höstinspirerad? (nej då skulle det bara varit grått) ytterligare ett bevis för min extrema okänsla för snygghet? äh.

jag konstaterar denna morgon att gött skorrande edith piaf höjer min kampkänsla (för att den får mig att tänka på la marseillaise måhända? topp 3 nationalsånger?) så nu går jag till handels och läser marx. sen går jag hem, tvättar bort gammalt nagellack pga pågen imorn samt knäcker en finbira med min syster. åh min syster. min älskade fina syster.

matbloggen

som den matfantast jag är fick jag lust att författa två matrelaterade stycken.

1) KOLASÅSEN som får gud att grina: koka en oöppnad konservburk kondenserad (sötad) mjölk i tre timmar - klart. lätt som en plätt osv. kastrullen tycks ha blivit kaputt och färgats av burketiketten men vad gör man inte för lite kola?

2) ÄPPLE. på ktb ska det vara tyst. det ÄR tyst. fram tills någon tar en ljudlig tugga av ett äpple. jag hör hur äppeltjejen försöker tugga tyst. i tell you, OMÖJLIGT såvida du inte kokar äpplet till mos först. jag har lätt för att bli halvgalen i vanliga fall men när jag redan från början okoncentrerad sitter med näsan i en småstilt bok om ekonomisk utveckling är galenheten skrämmande nära och det jävla äpplet tycks aldrig ta slut. jag drog en djup suck och gick därifrån. äpplet-emma 1-0.

inte nu igen

i rena förskräckelsen märkte jag att teenage dirtbag var min nya tusenfjärilarimagenlåt och fick fan panik. inte nog med takida och nån jävla psalm som jag gick halvt ner i spagat av i lördags, nu frikkin WHEATUS.

fast sen kom nästa låt och då dog jag av känsloöverdos igen. och även låten efter det. det var alltså inte teenage dirtbag (tack och lov) som knockade mig utan mitt väldigt aktiva emotionella inre som väcks till liv av iiingenting. säg "motorsåg" och jag får en tår i ögat. på den nivån är det.

ge mig en assistent

så mycket att göra, så lite tid. galet.