saker jag lagt märke till på sistone

- ändbredden på konduktörer

alla inkluderas givetvis inte men av den senaste månadens tågresor vågar jag påstå att en förkrossande majoritet av biljettklipparna har imponerade stjärtar (omfångsrika sas).
man blir väl kanske mer uppmärksam på kvinnors bakdelar när de vaggar förbi i ögonhöjd men alltså O_O

butterhet är också en känsla

jo sen så tjötar en del om att det föds för få barn. ni som tror så, besök slottskogen en solig dag och INSE HUR FEL NI HAR. finns ju för fan fler nyblivna mammor än det finns riskorn i asien. dör. såg även en latte-hållare på en barnvagn härom dagen. dör ytterligare.

ett slags mantra

jag kan varken prata, skriva eller tänka klart. borde väl uppdatera när jag är på mitt lite mer happyhappy humör men då är det ännu tommare inna di head. får vänta tills jag sprudlar.

åkte till frölunda och la mig till med min blattedialekt. åt pasta, bowlade och drack kaffe med min somali. så himla olika men ändå lite lika, kanske. han påminner mig om vad jag glömt, vad jag sagt, säger vad jag är, även om jag inte håller med. ger mig nya perspektiv - fyller upp lite av det jag saknar.

ah bla bla bla. när jag var på volontärutbildning i lördags skulle man säga sitt namn och vad man är bra på. "hej jag heter emma och jag är bra på att hitta fel hos mig själv". det skulle dock vara positivt så jag fick lägga till "jag är bra på att förstå folk", för det tror jag att jag är. åtminstone de som kanske behöver det mest. nu när jag tänker efter så borde jag sagt "hej jag heter emma och jag är bra på att upprepa mig".

slagen men inte besegrad

det tar emot att tänka att jag borde börja dricka mindre när det känns som att de små festligheterna i stort sett är det enda som känns uppiggande i dessa dystra tider


ge mig något att se fram emot

emotional, allt som vanligt alltså fast lite mer

för att göra en kanske irrelevant metafor. jag tror eventuellt att jag känner mig som en regnbåge skulle känna om den hade känslor. den som jag är mellan eller mitt i sol och regn. sol är typ bra och regn inte lika splendid. jag vill typ le och gråta lite på samma gång. mitt emellan lite hopp och lite sorg, sol och regn. a, typ så.

det ljuva livet *SLIIIIIIIIITER I HÅRET*

idag la jag ner två och en halv timme på att försöka boka ett läkarbesök. det är tyvärr ingen överdrift när jag säger att det inte gick mer än fem minuter mellan varje gång jag lyfte luren.
det krävdes fyra telefonnummer, lika många telefonsvararröster, tre hemsidor, två snorkiga och två trevliga damer, några veckors väntetid och resulterade förvisso i två olika tider men ingen jävla läkare. nej, för att få tag på en sån uppmanades jag nämligen att SKICKA ETT HANDSKRIVET BREV OCH FÖRKLARA LITE OM VAR JAG HAR ONT. jag gråtskrattar av frustration och sätter mig ner med min prestationsångest och försöker år 2009 författa ett brev för att efter 150 minuter och åtskilliga dinarer satsade på mobiltelefonkö att nå en jävla doktor.

vad lär vi oss av detta?
1. utveckligen har inte gått så långt ändå
2. passa er jävligt noga för att bli sjuka

vips så händer det

passar på att skriva lite när jag för en gångs skull är nästan lite glad. kvällen var så god och jag blev inte för full (!) och dansade och pratade med en del folk och sen gick vi hem och clara stekte morötter och vi googlade martin emtenäs och pratade lite om kärlek. det var det det, nu ska jag sova och le lite

här var det livat, not

nej om man skulle ta och bli religiös så man kan finna en mening med livet



vill inte förlika mig med "this is it" och det ständiga missnöjet som följer den tankegången. ingenting förändrar något.

jääävlar i min låda jag vill dansa ihjäl mig till dig kära låt

på repeat http://www.youtube.com/watch?v=788H0K5KrYI (musklerna rycker och sliter och drar, kan inte vara stilla, ryggraden i extas)


men nu ska jag iväg och lyssna på läderbögar med min pappa