be strong - another day will rise

okej det känns inte helt accepterat att bli lite till sig varje gång man hör Takida – As You Die, jag känner att det kräver en förklaring.
hela sommaren har jag hört den på p3 och bandit och rockklassiker på radion när jag släpat mig omkring på bageriets mjöliga golv. jag förknippar den helt enkelt med jobb som jag förknippar med trygghet, med alla nya goda människor och bara känslan av att vara i den bubblan man hamnar i tack vare hörselkåporna. svävande.
låten då. en klar gitarrslinga och så kommer det peppande "BE STRONG", man ba ja jo jag kan väl försöka. "ANOTHER DAY WILL RISE", får väl hoppas det. ("as you die" skiter vi i). så sammanfattningsvis vrider sig mina tarmar och övriga inre organ ut och in i någon slags i'd do anything for love-inspirerad gastkramande lycka/olycka. min ambivalens inför låten är stor men att den påverkar mig kan jag inte förneka.

det är för tidigt att skriva mycket om min nya skolsituation, jag har knappt hunnit nosa på den än ju. har hunnit stifta diverse nya bekantskaper och hänger inte med enbart mig själv under föreläsningarna, gött så. människor är så jävla fascinerande! koncentrerat iakttagande 9-5, what a way to make a living. jag insuper alla olikheter och njuter/lider.

sex dagars bärsande har gjort att jag hunnit hänga på flera olika ställen i flera olika sammanhang. jag är för bra på att dela upp och dela in. tänk om jag började se världen som en helhet? spelar roll. ALLA ÄR SÅ JÄVLA GODA!

avslutningsvis så fick jag ett fantastiskt seriealbum av nina. förutom bildning gav boken mig följande kraftuttryck: "jag blir så arg att jag kan skita knäck i spiral". och det blir jag, det är skämmigt att vara europé, det är omöjligt att inte bli arg när man läser om kapitalismens framväxt.
jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, ilskan gör mig stark. och med det knyter jag ihop påsen och lyssnar en gång till på låten. be strong, yes sir.