för mitt indiannamn, se etikett

en egenskap hos mig jag uppskattar är att jag är jävligt snabb i svängarna. det suger när jag går från barnsligt superhappy till längst ner i ett hål på en millisekund men när det gäller det omvända är det fan-tastiskt.
som när man släpar sig hem, sengångartrött efter ännu en grå dag kantad av sånt som tröttar ut (läs måsten. läs "viktiga" papper och banker och läkartider och och och). visserligen lite uppiggad av två timmar karl marx på ktb men ändå så jävla död med en stilla längtan efter kvällsgröt, säng och marjane satrapi - persepolis (oh baby baby! ett stycke illustrerad iranhistoria).
men så föreslår någon en bärs, lite hederligt häng och jag SKUTTAR. dansar till spisen och rör om i kastrullen, får lite lyckotårar i ögonen och BA LIVET HEJHEJ HÄR ÄR JAG! glömmer bort morgondagens tidiga föreläsning, intervjuer, studier och tröttheten är som bortblåst. jag hinner allt!

ölen blev visserligen inte av och praktiskt är väl det. men glädjen sitter i! åh min naiva glädje och sporadiska trotjänare, du är bra du.

--
för att inte verka allför gla' och svika min missnöjda identitet kommer ett tillägg här:
jag drömmer mig bort, längtar efter sms från diverse män, all tomorrows parties och allt det där men när de väl dyker upp är det inte speciellt upphetsande eller den ultimata lyckan heller för den delen. nåväl, man kan ju inte få allt.