I can't handle me!

varje kväll snuddar mina fötter mot något mjukt, varmt i sängänden och för en millisekund tror jag att det är iris och ba KRRRRR tills jag minns att det bara är en fleecefilt. kattlyckan är kort men naggande god.

länge sedan

ett axplock

tre dagar i rad har jag vandrat i stekande hetta och badat i havet på ribban och i västra hamnen. dött av skratt när syster härmar päron och serier och random skåningar. jag har suttit ensam i en bar och druckit old fashioned. jag har ätit frukost lunch middag på möllans bästa ställen. smakat den godaste falafel utan falafel i mitt liv i sällskap av ytterligare en av världens goda människor. jag har sovit under en filt på en alldeles för liten, rosa soffa, haft fruktpicknick på slottets balle, hittat årets nya sommarlåt sittandes med min älskade elin på en randig madrass i ytterligare ett av malmös alla kollektivrum. hängt på babel fyra dagar i rad, gömt follar under buskar, druckit öl med systers fina vänner på sämsta ställets vip-servering. jag har been dancing with myself i alldeles för flickig klänning samtidigt som jag sett en av mina bästa vänner fylla debasers dansgolv med teen anthems, bästaste bästaste. jag har burit en för stor men mycket snygg väska fram och tillbaka i den 28gradiga staden. vandrat genom döda, mörka områden för att hitta en svartklubb utomhus, nere vid vattnet, suttit på en kulle där, berusad av livet och sedan gått hela vägen hem därifrån. "johan din jävla dalmas". 95kronorspizza och storslagna framtidsplaner. njutit av det ändå ganska störande porlet från rosen i folkets park, njutit av en park som faktiskt har toaletter. bekantat mig med sambos och inväntat gryningen för att få prata lite med världens bästa jävla vera, lyssna på hennes skvaller från natten och tvingas plocka fram skämskudden när vi bevittnar jävla ful tv-dans. i could go on and on and on. and on and on, jag missar ändå att berätta om allt, missar att beskriva känslorna som sitter utanpå kroppen, på lyckan och tanken: att det enda i världen jag saknar just nu är en cykel så jag kan ta mig från friis till tuborgsgatan på lite kortare tid.

makes sense

fredrik reinfeldt pratar väldigt mycket om folk som arbetar. om man bytte ut alla "arbetar" han nämnde mot "de som redan lyckats" skulle allt bli så mycket tydligtare.

"det nya de som redan lyckats-partiet moderaterna är ett parti som värnar de som redan lyckats." yep, we know. men resten då? de finns som bekant inte med på deras agenda. "vi sätter intresset för de som redan lyckats före intresset för de som inte gjort det." det är så man bygger ett stabilt samhälle, folks!

min roman ska heta "tusen crushar och en natt"

läskigt lätt att känna sig olidlig

jag söker efter nya sorger