ett axplock

tre dagar i rad har jag vandrat i stekande hetta och badat i havet på ribban och i västra hamnen. dött av skratt när syster härmar päron och serier och random skåningar. jag har suttit ensam i en bar och druckit old fashioned. jag har ätit frukost lunch middag på möllans bästa ställen. smakat den godaste falafel utan falafel i mitt liv i sällskap av ytterligare en av världens goda människor. jag har sovit under en filt på en alldeles för liten, rosa soffa, haft fruktpicknick på slottets balle, hittat årets nya sommarlåt sittandes med min älskade elin på en randig madrass i ytterligare ett av malmös alla kollektivrum. hängt på babel fyra dagar i rad, gömt follar under buskar, druckit öl med systers fina vänner på sämsta ställets vip-servering. jag har been dancing with myself i alldeles för flickig klänning samtidigt som jag sett en av mina bästa vänner fylla debasers dansgolv med teen anthems, bästaste bästaste. jag har burit en för stor men mycket snygg väska fram och tillbaka i den 28gradiga staden. vandrat genom döda, mörka områden för att hitta en svartklubb utomhus, nere vid vattnet, suttit på en kulle där, berusad av livet och sedan gått hela vägen hem därifrån. "johan din jävla dalmas". 95kronorspizza och storslagna framtidsplaner. njutit av det ändå ganska störande porlet från rosen i folkets park, njutit av en park som faktiskt har toaletter. bekantat mig med sambos och inväntat gryningen för att få prata lite med världens bästa jävla vera, lyssna på hennes skvaller från natten och tvingas plocka fram skämskudden när vi bevittnar jävla ful tv-dans. i could go on and on and on. and on and on, jag missar ändå att berätta om allt, missar att beskriva känslorna som sitter utanpå kroppen, på lyckan och tanken: att det enda i världen jag saknar just nu är en cykel så jag kan ta mig från friis till tuborgsgatan på lite kortare tid.