jag tänker att om jag skriver snabbt och liksom i förbigående så kommer ingen hinna märka detta inlägget och det vore bra. en måndag gjorde jag en kraftansträngning, ett allvarligt försök att lämna, släppa och gå vidare. det bästa försök jag gjort. det gick en vecka så kom ett sms och fuckade upp. jag biter ihop, fortsätter att gå. det är bara det att medan jag går påminner minst var tredje låt på ipoden om dig. låtar du spelat, skickat, sjungit eller dansat till, pratat om, låtar du uppmärksammat mig på eller spelat in på den där skivan du gav mig. biter ihop lite till, går vidare.